HRV, Heart Rate Variability, som på svenska benämns hjärtvariabilitet eller pulsvariabilitet, används för att bedöma hjärtats anpassningsförmåga i det autonoma nervsystemet. HRV/pulsvariabiliteten påverkas av andning, träning, hormonella reaktioner, metabola och kognitiva processer, stress och återhämtning. Den regleras av det autonoma nervsystemet med dess sympatiska och parasympatiska delar. Den sympatiska delen är stressystemet, som gör oss beredda att prestera för att möta olika utmaningar. Den parasympatiska delen karakteriseras som vilo- och matsmältningssystem och gör att kroppen kan varva ner och återhämta sig. Den sympatiska delen aktiverar produktionen av stresshormon som ökar takten och styrkan i hjärtsammandragningarna, samt minskar pulsvariabiliteten. Och omvänt så saktar det parasympatiska systemet ner pulsen och ökar pulsvariabiliteten för att återställa kroppen i ett stabilt tillstånd. Detta är ett naturligt samspel mellan de två systemen.
Det är normalt att två hjärtslag efter varandra aldrig är exakt lika varandra i kraft, tid och längd mellan hjärtslagen. Ett normalt hjärta slår inte med exakt jämna intervaller. Tiden mellan hjärtslag varierar med millisekunder. En puls på 60 slag i minuten innebär inte att det är exakt en sekund mellan varje slag. Variationen benämns HRV eller pulsvariabilitet. För att registrera HRV med EKG, mäter man tiden mellan efterföljande R-R intervallet i EKG-kurvan. I aktivitetsband där man mäter HRV under sömnperioden på dygnet använder man vanligtvis fotopletysmografi (PPG) som känner av pulsen optiskt genom att mäta blodflöde i kroppen och beräknar intervallen mellan slagen (IBI, Inter Beat Interval).
En vältränad person har högt HRV i vila och lågt vid fysisk ansträngning. Arbetspuls har lägre HRV än vilopuls. HRV påverkas av allmäntillståndet och styrs av det autonoma nervsystemets båda delar, det sympatiska och parasympatiska systemet. När tillståndet är normalt och balansen mellan de båda systemen fungerar får man den normala pulsvariabiliteten, men HRV kan indikera om systemen inte är i balans. Exempelvis stressade personer, äldre och sjuka har lägre HRV i vila. Mycket träning kan rubba balansen mellan nervsystemen med konsekvensen att variationen mellan pulsslagen blir mindre. Men låg HRV betyder inte automatiskt att man är sjuk. Efter en hård träningsvecka kan man ha mindre variabilitet som ett resultat av att man just tränat hårt.
HRV är främst intressant att studera över längre tid eftersom det påverkas av andning, träning, hormonella reaktioner, metabola och kognitiva processer, stress och återhämtning.
Andning påverkar HRV. Vid inandning slår hjärtat lite snabbare än vid utandning, det betyder att hjärtslagen korrelerar med andningen. Det finns även samband mellan högt blodtryck och HRV. Blodtrycket rör sig hela tiden upp och ned. Trycket ökar och minskar som en konsekvens av det behov som finns av blodtillförsel och transport av substanser till kroppens alla delar via blodomloppet. Blodtrycket sköts av det autonoma nervsystemet som har till uppgift att snabbt kunna höja blodtrycket när behov finns. Reglering sker under varje ögonblick för att hålla trycket på lämplig nivå. Pulsvariabiliteten, HRV, speglar aktivitet i det autonoma nervsystemet. När trycket är högt i artärerna måste hjärtat jobba hårdare än vanligt för att cirkulera blodet vilket påverkar HRV. Det finns åsikter om att HRV minskar hos personer med högt blodtryck och att lägre HRV ökar risken för att utveckla högt blodtryck.
Mät HRV med aktivitetsband
Hälsoklocka ID.2 har många funktioner som hjälper till att hålla koll på hälsan, bland annat mätning av pulsvariabilitet, HRV, nattetid.
Hälsoband ID.1 mäter hälsoparametrar och HRV nattetid.
