Det är idag vanligt att aktivitets- och hälsoklockor mäter fler olika hälsoparametrar. Man får dock vara medveten om att olika produkter gör det med varierande noggrannhet. Bland de lite dyrare klockorna finns ett antal modeller som innehåller högre ratade komponenter och sensorer och som därmed har möjlighet att klarar jobbet bättre.
För mätning av hjärtfunktion med wearables förekommer huvudsakligen två olika tekniker, PPG (fotopletysmografi) och EKG (Elektrokardiografi).
PPG är en metod som belyser huden och som mäter ljusreflektioner som orsakas av blodets transport i vävnaden. PPG fungerar ungefär så här; man lyser på huden med ljus bestående av en speciell våglängd, typiskt grönt ljus när man mäter puls. Man mäter mängden reflekterande ljus med en fotodiod. Skinn, ben, muskelmassa, fett, etc. är konstant i kroppen och så är även volymen för vener och kapillärer. Det gör att mängden reflekterande ljus från dessa komponenter är relativt konstant. Det är endast volymen blod i artärerna och det reflekterande ljuset därifrån som varierar i takt med pulsen. Man är primärt mest intresserad av den variationen eftersom det är ett mått på hjärtfrekvensen.
För närvarande är PPG metoden att mäta puls med den mest etablerade standarden i wearables. En av det största fördelarna med PPG metoden är relativt lågt krav på kontakt mellan hud och mätsensorn. Även om en wearble sitter så löst att det faktiskt uppstår ett litet glapp mellan sensor och hud, är det ändå inget problem för sensorn att få tillräcklig god kvalitet i mätningen. För användare är det en fördel om en wearble kan bäras relativt lössittande eftersom för hård kontakt med huden skapar irritation och blir obekvämt i längden.
PPG tekniken kan med fördel användas för att bevaka pulsen automatiskt under hela dygnet eftersom mätning kan göras samtidigt som användaren har annat för sig.
EKG är en metod med högsta noggrannhet och används ofta i pulsband för bröst som används vid intensiv träning och hög ansträngning. När man mäter puls med EKG behöver man två kontaktpunkter för att mäta den elektriska aktiviteten i kroppen. För klockor har man vanligtvis en elektrod på klockans undersida som ger kontakt med huden på ena handleden. Den andra kontakten sitter vanligtvis på klockans sida och med den andra handens finger på den kontakten får man en sluten krets som kan mäta elektriska impulser.
EKG mäter hjärtats elektriska aktivitet. Hjärtat består av två förmak och två kamrar som fylls och töms med blod med jämn och samordnad rytm så att hjärtat fungerar som en pump. Rytmen styrs av elektroniska impulser som sprider sig i kroppen och kan mätas med elektroder mot huden. EKG kan användas för att diagnostisera olika sjukdomar som hjärtinfarkt, hjärtmuskelinflamation, förmaksflimmer, mm.
Wearables kan vara till god hjälp för att upptäcka arytmier och för att mäta hjärtats elektriska aktivitet, men för diagnos och behandling krävs professionell mätutrustning och professionell medicinsk personal. De flesta wearables med EKG funktion är av typ ”single lead”, det gör dem mer känsliga för störning av olika slag som exempelvis av dålig kontakt med huden och elektrisk störning från omgivning. Störning av olika slag kan orsaka sämre noggrannhet i mätningar.
För screening av förmaksflimmer (atrial fibrillation) kan man använda bärbar EKG mätning, men för att fastställa en diagnos, behövs en professionell mätning med EKG där man använder det normala 12-avlednings metod alternativt 30 sekunders EKG remsa. Hälsoklocka med EKG mätning kan användas för användarens egen insamling av mätdata och kan på ett tidigt stadie upptäcka symptom på hjärtrelaterade åkommor. Det är en ny standard för framtiden för att upptäcka och undvika komplikationer av vanligt förekommande hälsoproblem. Förmaksflimmer är den vanligaste förekommande kliniska arytmin och drabbar mer än 3 procent av vuxna personer.